Montessoripedagogiken

Montessoripedagogiken är uppkallad efter sin grundare Maria Montessori (1870-1952), som var Italiens första kvinnliga läkare och psykiatriker. Hennes kunskap om barns utveckling låg till grund för utvecklingen av pedagogiska metoder som sätter det enskilda barnet i centrum. Maria Montessoris idéer var nya och annorlunda enligt hennes samtids syn på barn, men idag är hennes tankar väl accepterade och praktiserade även utanför Montessoripedagogiken. Montessoripedagogiken är inte bunden till någon religiös eller politisk uppfattning och är spridd i många av världens länder.

Den bärande tanken i Montessoripedagogiken att alla barn har en medfödd strävan efter självständighet och en vilja att lära sig allt om sin omvärld. Om barnet möts med respekt och tilltro och får frihet och stimulans att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar kommer det att växa upp till en ansvarstagande individ med god självkänsla. Det här låter naturligtvis som en självklarhet men kräver en hel del verktyg för att kunna genomföras. I en Montessoriskola utgörs dessa verktyg av skolans miljö, pedagogiskt material och framförallt pedagogernas kunskaper om och attityder till barn.

Under våra föräldrautbildningar ges du som förälder möjlighet att fördjupa dina kunskaper i Montessoripedagogikens idéer och praktiska utförande. Här nedanför kan du läsa lite mer och du kan även hitta information på de hemsidor som finns under rubriken Blanketter och Länkar.

Montessoripedagogikens grundläggande principer

Den förberedda miljön

 

Miljön i en Montessoriskola är anpassad så att den tillfredställer barnets behov av stimulans, frihet och rörelse. Färger och inredning är hemlika. Väggarna ska vara vita eller mycket ljusa. Material och dekorationer är placerade på barnets nivå. Golvytan är stor nog att inbjuda till rörelse och till att sitta och arbeta enskilt eller fler tillsammans. Allt pedagogiskt material har sin särskilda plats, är av god kvalitet och är självrättande. Den anpassade miljön ger barnet möjligheter att ”göra själv” vilket är en förutsättning för att barnet skall uppnå självständighet, behålla sin medfödda nyfikenhet och vara trygg.

Frihet och ansvar
I en Montessoriskola får varje enskilt barn den frihet det klarar av. Det kan handla om att välja bland olika arbetsmaterial, att få röra sig i fritt i rummet och arbeta på golvet eller vid ett bord och att arbeta i sin egen takt. Denna frihet innebär inte att barnet får göra precis vad det vill utan att barnet vägleds av pedagogerna inom de ramar det klarar av. Genom denna frihet utvecklar barnet sin självkänsla, utforskar sin egen förmåga och lär sig att ta ansvar för sig själv och sin omgivning.

Individualisering och samarbete
Individualisering innebär att lära känna sig själv och är en förutsättning för att kunna samarbeta med andra. Inom Montessoripedagogiken är detta centralt och pedagogens förhållningsätt gentemot barnet tillsammans med miljön och materialet är de främsta vektygen för att stimulera denna process. Pedagogens uppgift är att hjälpa barnet att ”göra själv” genom att observera och lyhört guida barnet. På så sätt lär barnet känna sig själv och självkänslan utvecklas. Ett barn som känner sig själv blir tryggt och fungerar bra såväl enskilt som i grupp.

Självständighet och självförtroende
"Ingen kan vara fri om han inte är oberoende. Vi har för vana att passa upp på barn och detta är inte bara servilt utan direkt farligt eftersom det leder till att deras spontana aktivitet förkvävs. Vår plikt mot barnet är att hjälpa det att klara sådana handlingar som naturen avsett att det skall klara.”
Maria Montessori (ur ”The Montessori Method”)

Självständighet och självförtroende hänger intimt samman och är en förutsättning för varandra. Självständigheten uppnås genom frihet och individualisering och ger självförtroende och förmåga till kritisk granskning. Återigen är det pedagogens kunskap och lyhörda guidning av barnet i den anpassade miljön som är det främsta verktyget för att stimulera barnets utveckling till en självständig individ.

Att kunna kontrollera sin kropp och utföra olika rörelser är en självklar förutsättning för oberoende. När ett barn lär sig att behärska sin kropp och utföra olika rörelser stimuleras även den intellektuella utvecklingen. Den motoriska utvecklingen följer ett givet mönster som går från stora rörelser till små. Den intellektuella utvecklingen går från konkret till abstrakt. För att kunna möta barns behov av aktivitet och motorik utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseriktningar. Det pedagogiska arbetsmaterialet är konstruerat efter fler principer:

När ett barn lärt sig något nytt upprepar barnet detta om och om igen. På så sätt befästs kunskapen och barnet når en trygghet i sin nya kunskap. Därför är det viktigt att barnet får arbeta i sin egen takt och så länge det vill med ett material.

Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken, men det är till god hjälp. Förhållningssättet är "a och o".

Helheten och fredstanken
Montessoripedagogikens grundläggande filosofi sammanfattas i begreppet ”den kosmiska planen”. Detta begrepp innebär att allt och alla på jorden och i universum hör i hop och bildar en helhet. Våra handlingar påverkar vår omgivning och vår omgivning påverkar oss. Maria Montessori hade en stark övertygelse om att alla människor har en inneboende strävan att arbeta för en förenad och fredlig värld, en strävan som dock förutsätter att vi förstår vår del i helheten. För att hjälpa barnet att förstå världen och allt som händer där måste det därför finnas ett helhetsperspektiv i undervisningen som ger barnet möjligheten att förstå universums och människans utveckling och därmed även sin egen plats i helheten. Detta kallas inom Montessoripedagogiken för ”den kosmiska utbildningen”. I det dagliga arbetet i förskolan finns helhetstanken ständigt närvarande, oavsett om det handlar om barnens utforskande av enkla ekologiska samband i naturen, deras arbete med världens länder, spontana roll-lekar med dockor eller att hjälpa två barn att lösa en konflikt. Den ständigt närvarande helhetstanken hjälper barnet att känna och förstå att ”jag är viktig, mina handlingar påverkar min omgivning och min omgivning påverkar mig”.

Tillbaka högst upp på sidan